Mycket blir alltid mer.
Jag vet inte varför, men det känns som att det - alltid - varje gång vi har partajs med "en mindre" samling kalasare på Tallstigen så lyckas det alltid bli mer ändå? Vad jag försöker säga är att jag förundras över hur mycket folk det alltid blir. Blev. Dessutom har jag kommit på att jag nog måste vara den klumpigaste människan i hela vårat världen. Om jag nu vågar kalla mig själv för människa. Jag är inte vän med min kropp, tyvärr. Det är sorgligt.
Kommentarer
Trackback
