Morgonpromenad.
Jag älskar mig själv för att jag har tagit detta till en del av min vardag, morgonpromenader. Jag trodde aldrig att - jag - skulle klara av detta, men tydligen finns det en duktig människa långt där inne som vill komma ut och visa upp sig. Lycka. För mig.
Black.
Är det måndag och början på en trist vecka får man unna sig lite shopping. H&M hade faktiskt riktigt fina höstnyheter så jag passade på att tillsätta lite "färg" till min vardag. Svart. Svart funkar alltid och är nog min absoluta "favoritfärg" bland kläder, underbart. Är riktigt nyfiken på hur paljettleggingsen kommer att se ut, blir nog supersnyggt med - den lilla svarta - och enklare pumps när man ska ut i dimman. Jag vill ha höst och vintermys nu!
Mycket blir alltid mer.
Jag vet inte varför, men det känns som att det - alltid - varje gång vi har partajs med "en mindre" samling kalasare på Tallstigen så lyckas det alltid bli mer ändå? Vad jag försöker säga är att jag förundras över hur mycket folk det alltid blir. Blev. Dessutom har jag kommit på att jag nog måste vara den klumpigaste människan i hela vårat världen. Om jag nu vågar kalla mig själv för människa. Jag är inte vän med min kropp, tyvärr. Det är sorgligt.
Lördagar, som det ska vara.
Jag är ledig och det är lördag. Kan det bli bättre? Nej, jag vill faktiskt inte tro det.
Onsdag.
Jag vill inte. Jag vill absolut inte tillbaka till jobbet igen. Men tydligen måste jag detta hela veckan lång, jag dör. Känns som att jag varit ledig en evighet, men som egentligen bara är fyra dagar. Nu gäller det att jobba på tills jag får min nya ledig-fyra-dagar-och-ta-igen-sommaren-semester, redan nästa vecka faktiskt. Tycka om!
Fråga Jessica & Linda Karlsson, typ?
Jag tror jag spricker av skratt, men jag och Linda analyserar vidare. Det är våran grej och så får det faktiskt bli. "Dom tycker om när det är komplicerat", jäklar i havet!
Adjö, Samsung Touchwiz.
Jag har aldrig sagt att jag är smart, men jag trodde inte att jag var helt iskallast. Jag gjorde det ännu en gång, jag har ingen mobiltelefon.. Men man ska väl vara glad och visa tacksamhet för den här månaden jag iallafall fick? Patetiskt. Ska jag aldrig kunna ha en mobil utan att den ska försvinna? Känslan är ändå jäkligt irriterande då jag hade tänkt lämna telefonen hemma och inte ut på nya kalas-i-kastrull-äventyr. Jag blir rädd. Men så är det med det, finns tyvärr ingenting för mig att göra än att jag har ännu en mobiltelefon på min lista som "spårlöst försvunnen". Någon kunde väl kommit till rätta för en gång skull?
Jag är tillbaka och hemskt mycket välkommen till min nya blogg.
Här är jag och jag är tillbaka. Jag tänker börja blogga igen, så är det bara.
